Instagramlycka...!

Här nedan är foto från min Instagram. En underbar dag i badhuset på ”vårt” slott tillsammans med vänner. En bit av min verklighet, men inte representativ för mitt vardagsliv. Jag dricker inte bubbel i slott var och varannan dag.

Ibland när jag är låg kan jag känna mig avundsjuk på de som bara lever sina liv till syntes utan sorger och besvär. Jag är ju inte dummare än att jag förstår att det man ser på sociala medier inte ger fulla bilden av en människas liv. Men... ändå...det kan reta mig. Orättvist mot andra att känna så, jag lägger ju också ut härliga bilder... javisst, men man är inte alltid rationell när det kommer till känslor. Helst inte när man är så tunnhudad som jag är nu. Jag missunnar inte folk att må bra. Verkligen inte! Finge jag bestämma skulle alla må toppen mest hela tiden, bara lagomt med sorg och besvär för att inte bli en skitstövel.

Jag känner dock att min familj har haft nog med sorg nu. Mormor, farmor, morfar, pappa och lillasyster har dött inom en sjuårs period. Alla de ”gamla” levde långa liv, men pappa och definitivt syrran fick gå för tidigt. Tillsammans blir det alldeles för många som dött under en relativt kort tid. Och då kommer ändå tankarna, varför drabbas vi av så många sorger? När andra verkar leva ett så lättsamt liv? Bilderna på sociala medier sticker lite i ögonen på mig nu. Jaja, det blir bättre, det går över..

Jag vet dessutom med mig, och är innerligt tacksam för, att jag är lyckligt förunnad att ha haft en kärleksfull uppväxt med närvarande familj, och det har jag även fått höra av andra som inte haft det så. Men just nu känns livet tungt och sorgligt, det försvinner fler och fler ur min familj och en bit av tryggheten dör med dem. Jag tycker att vi är värd riktigt lycka nu, en livs levande ”Instagram-lycka”. Min syster skulle ha sagt ”Åh käre värld” åt mina tankar, men hade nog hållit med mig.

Sorry för mitt självömkande... kan inte rå för det just nu. Normalt sett är jag positiv, men det här har (tillfälligt) punkterat min positivism.