Via Ferrata - Skuleberget

Igår gjorde vi något som jag aldrig trott att jag skulle göra - klättra i berg. Visserligen fastsatt i kabel, men ändå, uppför ett berg! Skuleberget är 250 meter, ofta väldigt brant. Vi tog vita leden. Den lättaste. Men man ska inte låta sig luras av det, den är ändå klassificerad som medelsvår och är sina ställen väldigt utmanade. Så kul! Adrenalinet på topp. Vilken kick!

Det började med en väldigt brant promenad upp genom skogen till starten. Redan där var man helt slut och måste vila lite. Värmen gjorde det inte bättre precis. Men efter att ha pustat ut och druckit vatten så satte vi igång med klättringen.

En och en halv timme tog det från att vi lämnade stället vi hyrde utrustningen på tills vi nådde toppen. Bra tempo. Vi stannade till och med och fikade efter vägen. Der finns nämligen en avstickare till en fikahylla. Svetten bara rann. Det var 33 grader varmt mot bergväggen berättade man för oss innan klättringen. Duktiga oss!! Vi tog en kaffe i tippstugan och beundrade utsikten en stund.

Vi tog Grottstigen ner. Den är kortast men väldigt brant. Full av stenblock och rötter. Väldigt tuff att gå när man precis klättrat uppför berget.

Slut som artist. Benen är som spagetti. Varje steg är taget med stor koncentration för att inte snubbla.

Vackert träd!

På slutet så blev det i alla fall lite mer normal stig. Skönt!

Äntligen nere!

Vi berättade för mannen som står för Via Ferrata att vandringen ner var värre än klättringen ner. Han sa då att den stigen inte var att leka med. Två personer hade skadat sig på Grottstigen under dagen. En hade fastnat med foten och fick åka ambulans till sjukhuset. Den andra hade skadat armen/handen vid ett fall.