Tankar om livets bördor

Det sägs att man inte får tyngre bördor än man kan bära. Men varför får vissa så otroligt tunga bördor? Är de väldigt starka inombords, psykologiskt, känslomässigt, i tron? Hur? Varför? Min syster var en väldigt fin och snäll människa. Hon älskade sin familj och sina vänner. Hon gjorde allt för att de skulle må bra. Tänkte på andra före sig själv. Det är en styrka. Men ska man straffas för att man är en fin människa? Det är ju helt absurt!! Jag blir upprörd på riktigt!

”Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila.”

Betyder vila att man dör och kommer till himlen? Om man är kristen så tror man ju att man kommer till himlen när man dör. Och det är en tröst. Men varför fick hon lida i detta liv? Varför fick hon inte vila i detta liv? Varför behövde hon dö?