Tankar...

Vi närmar oss den otäcka dagen då lillasyster hittades utan andning och rushades ner till IVA där hon kopplades in till andningsmaskin. Hon var redan borta då, det är jag övertygad om. Hon andades bara med hjälp av maskinen, som en kasperdocka som rör sig med hjälp av en persons hand. Tankar och minnen poppar upp hela tiden. Jag tror det är omöjligt att sudda ut bilden av henne liggande där i sängen. Såg ut som om hon sov. Men hon var inte Snövit som kom till liv med hjälp av en kyss. Hennes hud var varm men det var bara ett tomt skal. Hon var inte där. Och hur besviken jag än må vara på Gud som tog den enkla vägen och lät henne somna in, så tror jag ju ändå på ett liv efter detta. Pappa hämtade henne. Så är det bara. Igår träffade vi en gammal vän som vi inte träffat på länge. Vi hade pratat på ett bra tag när han plötsligt berättade att hans bror dött i cancer för inte så länge sedan. Denna svåra värld med så mycket lycka och så mycket sorg om vartannat. Livet är allt annat än enkelt...