Skönt att vara efterlängtad!

Igår bar jag på logemöte för första gången på väldigt länge. Jag har inte kommit tillbaka i "gamla hjulspår" sen efter pandemin. Har jobbat så mycket och varit trött på vardagskvällarna. Men nu kände jag att det var dags att gå så jag inte helt glömmer bort logen. Jag beslöt dock att bara vara med på mötet, inte middagen.

Det var väldigt trevligt! Jag hann prata mycket med systrar innan mötet. Många var jätteglada att se mig, så det blev många kramar. Vilken härlig känsla att vara efterlängtad! Jag var alldeles varm inuti efter alla möten med systrar. Träffade några nya också varav en jobbat på Bolagsverket förut. Spännande att gå in med de andra systrarna till mötet. Förra gången jag var på ett möte tjänstgjorde jag fortfarande som Finanssekreterare. Jag kunde sångerna utantill forfarande. Kul att de sitter efter så lång tid. Men jag har ju i och för sig sjungit dem många gånger genom åren.

Idag har jag jobbat på kontoret. Träffade en hel del personer jag inte träffat på länge. Kul att träffa dem på riktigt och inte på Skype. De var också glada att se mig. Inga kramar dock, mest glada miner och utrop! Det kändes också bra i själen.