Nä... det här med golf... det struntar vi väl i (typ som Alfred till Lina i Emil i Lönneberga)!

Redo och peppade för golf i Härnösand. Vädret är ok. Tröja och kjol funka bra. Det blåser inget. Molnigt, men rätt varmt. Kroppen känns förvånansvärt bra efter gårdagens strapatser!

Kansliet på Härnösand Golfklubb

Lars slår några bollar på rangen innan vi går ut

Mamma and och hennes små ällingar vilade vid dammen. De fick fart när vi kom lite för nära, sorry för det! Men bollen går dit den går!

Mörk hotande himmel och muller i horisonten. Men det kom aldrig något regn. Det blev dock lite kyligare så jag bytte till byxor och tog på västen. Västen åkte av efter några hål då molnen skingrades och solen kom fram.

Först gick det hyfsat bra. Sen gick det katastrofalt dåligt i några hål. Så dåligt att jag fick tårar i ögonen och tänkte sluta spela. Jag är så himla känslig och humörig. Golf är en känslomässig berg och dalbana, och jag är inte riktigt rustad för det. Om jag kände att mitt spel utvecklades positivt kunde jag ta svackorna bättre, men nu känns det som om jag är i en nedåtgående spiral. Jag blir sämre, inte bättre. Det tar på psyket och jag hatar att känna mig dålig på något, jag skäms 🥺 Nu var det i ärlighetens namn inte bara jag som var kass. Vi spelade dåligt alla fyra, mer eller mindre. Men man är ju sig själv närmast.

Nåja, det vände till det bättre i alla fall. Tog ett par också, det behövdes. Men allvarligt, så här kan det inte fortsätta i längden.

Jag fick ont i ryggen de sista fyra hålen, trots att jag åkte golfbil. Tänker att kanske gårdagen har med det att göra. Ingen värre värk i höfterna och det var ju skönt. När vi kom hem tog jag en het dusch och sen satte jag mig i sängen med värmedynan bakom ryggen. Här stannar jag resten av kvällen (avbrott för middag)! Imorgon blir det lugnt!