Mammahjärtat är blödigt!

Det känns inte som så länge sedan som min Lilleman var en liten kille. Tiden går så fort, ibland för fort kan jag tycka. Visst är det så att man bara har sina barn till låns. Jag kommer så väl ihåg när jag var i Lillemans ålder. Inte var föräldrarna någon högre prioritet inte. Och det är såklart så det ska vara. Men mammahjärtat lever sitt eget liv. - Du förstår när du får egna barn! sa min mamma till mig. Och ja, det gör jag. Just nu när vi skjutsat upp honom till skolan känns det tungt. Vardagslivet, familjen, blir sig inte lik. Jag är glad för att han är glad, men det finns ett tomrum i hjärtat. Lite ledsen nu...😿