Gråta med mamma i telefon och kratta löv 🍂 🍁 som meditation

Jag var låg i morse. Känslan från morgonsidan då jag låg vaken fanns kvar i bakgrunden. Den där tanken att jag aldrig kommer att bilda nya minnen tillsammans med min lillasyster är jättejobbig. Att hon ska bli en bifigur från ens förflutna och inte finnas med i framtiden. Jag kanske lever 40 år till...utan att hon finns i mitt liv. Olidligt.. Jag pratade länge med mamma och grät. Syrran bodde närmre mamma och jobbade i Ånge så hon var den som träffade mamma mest. Hjälpte henne med ärenden eller tittade in på fika. Det blir en stor förändring i hennes liv. Vi pratade om telefonboken. När raderar man en person? Det tog väldigt lång tid innan jag tog bort mormor och morfars nummer. Och ringer jag till mamma så står det mamma och pappa. Kan inte ta bort pappa än. Så många tankar som ockuperar hjärnan!

Men man kan inte ge in för sorgen. Man måste leva också. Efter att ha legat och läst länge, med frukost på sängen, så gick jag ut tillsammans med Lilleman och krattade löv. Vädret var riktigt bra, solen bröt igenom stundvis. Doften av löv får mig att tänka på mitt barndomshem. Vi hade tre stora lönnar på gården. Mamma och pappa krattade ihop löven och vi barn lekte i dem, ja hunden också. Skönt att röra på kroppen och jobba tills man är helt slut. Koppla bort alla jobbiga tankar och bara kratta och kratta. Som meditation för själen. Hjärnan får koppla av ett tag.

Höstskoj, nånstans bland löven finns tre barn och en collie. Härliga barndomsminnen ❤️