Juldagen- fira jul igen!

God morgon! Kallt ute på juldagsmorgonen. Men vackra frostrosor!

Förbereder för frukost. Färskpressad juice!

Jag fick precis vad jag önskade mig i julklapp av Lars och grabbarna - pyjamasbyxor med tillhörande tröja och en härligt varm och lurvig "över-tröja"...

...en filt i pälsimitation....

... och ett pussel!

Innan vi åkte till mamma i Ånge tog vi ett familjefoto. Lars och grabbarna valde att porträttera Toker från Snövit med öronen på vift 😆

Julfika hos mamma med brorsans familj!

Julklappsutdelning!

Grabbarna tittar på när småttingarna öppnar julklappar. De är så stora nu att mest monetära gåvor står på tapeten, de går fort att öppna.

Flest klappar till småttingarna så klart.

Dukat för julmiddag!

Ojoj vad mycket god mat idag igen (saknas foto på det varma)!

Jag och svägerskan hjälptes åt att plocka fram maten. Och sen att plocka bort. Mamma har ett litet kök så fler hade faktiskt bara varit i vägen. Än så länge gick allt bra och det var så trevligt. Jag diskade undan tallrikar, uppläggningsfat och brickor. Sen orkade jag inget mer. Energin bara dog. Som igår. Fast inte riktigt lika illa. Jag mådde lite illa, fick ont i ryggen och blev känslig för ljud. Irriterad och trött. Besviken på mig själv för att jag reagerar så här (fast jag kan ju inte göra något åt det, det bara kommer). Så tråkigt att inte kunna hjälpa mamma i den utsträckning jag vill. Så trist att avsluta en sån trevlig dag i moll. Orättvist tycker jag att det är också. Jag vill bara vara helt "normal" och inte få de här reaktionerna. Men livet är inte rättvist, så bara att gilla läget och gå vidare. Det går över den här gången också.

Vi åkte hem vid åttatiden. Det snöade av och till, och det var mycket snörök när man närmade sig en bil. Kallt ute, minus nio grader. Skönt med stjärtvärmen på högsta läget.

Hemma igen!

När vi kom hem tog jag, som så många gånger förr, en het dusch. Sen kändes det bättre. På med nya pyjamasen och in under värmefilten. Gott med en kopp varmt te. Värme är bästa medicinen när jag mår så här. Vi anslutade dagen med en fånig men mysig julfilm på Netflix.

Tillägg: vissa kanske tycker det är konstigt att jag verkar göra "allt". Och ja, jag har huvudansvaret när det kommer till pynt och mat. Det bara är så. Lars hjäloer såklart till, men jag gör mest. Jag gillar ju verkligen att hjälpa till, att ha ansvaret. Så svårt att låta bli. Både mamma och svärmor har svårt att göra jobbet, främst på grund av värk. Klart jag ställer upp. Det har våra mammor själv gjort en gång i tiden. "Mamma är lik sin mamma...🎵🎶" Och ja, jag har visserligen också värk. Men inte som de och högst sporadiskt (med sporadiskt menar jag som när jag jobbat för mycket, för många dagar i rad, hur vädret är, hur jag sovit..) Det har varit mycket nu. Städande, tvättande och strykande, handlande av julklappar och mat, plocka fram och tillbaka porslin och mat och allt annat. Och umgåtts med folk länge och flera dagar i rad. Inte mycket till vila! Så det är inte konstigt att min kropp reagerar som den gör och hjärnan liksom sätter mig på paus. Men imorgon ska jag bara slappa hela dagen. Så det så!

Fler vackra frostrosor på uterummets fönsterrutor!