Fyra år sedan 😢

Nu när jag lägger mig för att sova sköljer tankarna över mig som en tidvattenvåg. Minnet av natten då vi vakade på sjukhuset är glasklart. Natten då jag insåg att jag hade pratat med min pappa för sista gången, att han skulle dö. Den sorgen jag kände när läkaren berättade för oss dagen efter att det inte fanns något hopp går inte att sätta ord på. Bottenlös förtvivlan. Jag har aldrig gråtit som jag gjorde då. Helt utan spärrar, jag grät jag snorade jag skrek.

Min pappa 🙏 I kärleksfullt minne ❤️