Deprimerad đ
- Ingela C

- 10 mars 2021
- 2 min lÀsning
Man kan ju frÄga sig varför jag skriver inlÀgg mitt i natten. Efter att ha legat och vridit och vÀnt mig i en timme gav jag upp. Jag har alldeles för mycket tankar i huvudet och kan inte slappna av. Jag oroar mig mycket. För mina grabbar, för mamma, för syrrans familj, för mig sjÀlv och min hÀlsa... Till största delen Àr nog min oro obefogad, men kÀnslor vinner ofta över förnuftet nÀr man Àr svag, sÄ det Àr svÄrt att slÀppa den. Jag har alltid varit kÀnslostyrd och oroat mig, men oron har inte styrt mig utan jag har oftast kunnat lÀgga den i bakgrunden och varit glad och positiv.
Men efter att syrran dog har jag fastnat. Jag Àr troligen i en depression. Inte sÄ att det pÄverkar min vardag direkt, jag funkar som vanlig, men det pÄverkar mitt kÀnslotillstÄnd. Jag kÀnner mig inte glad och tillfreds med livet som jag oftast kÀnde förut. Nu Àr jag ofta likgiltig och mer eller mindre bara vÀntar pÄ nÀsta dag. Dagar staplas pÄ dagar och livet pÄgÄr utan att jag Àr riktigt nÀrvarande. Och oron har kommit upp till ytan mer ofta och inte velat lÀmna mig. Jag kÀnner mig skör och brÀcklig.
Gimdalen, sidoingÄngen till Mon. Som tvillingar, likadana klÀder.

SjÀlvklart Àr det överdrivet. Det finns mÄnga guldkorn i vardagen och jag skrattar fortfarande ofta. Men... jag kÀnner mig sviken av Gud och sviken av livet. Man försöker göra sÄ gott man kan men det rÀcker inte till. Livet Àr orÀttvist. Jag saknar min syster sÄ förtvivlat. Chocken nÀr hon dog har inte lÀmnat mig. Jag tappade liksom tron pÄ det goda i livet. Jag vet inte riktigt hur jag ska komma ur den hÀr depressionen och hitta tillbaka till mig sjÀlv. Corona isoleringen gör det inte lÀttare precis. Jag tror inte att det visar sig utÄt hur jag mÄr inuti och jag vill inte belasta andra med det. Jag hÄller det för mig sjÀlv. Vill egentligen inte prata om det. Men det Àr jobbigt. Behöver jag hjÀlp? Eller lÀker tiden alla sÄr? Jag vet inte. Jag hoppas i alla fall att det ska bli lÀttare nÀr man kan vara ute mer och nÀr man kan börja trÀffa folk igen.
Nu har jag fÄtt skriva av mig lite i alla fall. GlÀntade pÄ locket en aning...



Kommentarer