Besöka mamma

Vi åkte till Ånge och besökte mamma igår. Första gången vi var inne hos henne sen pandemin slog till. Det regnade hela resan. När vi passerade infarten till Ljungaverk började jag gråta för då blev syrrans frånvaro så märkbar.

Det var skönt att kunna hjälpa mamma med lite saker. Jag handlade, Lars satte upp nya gardinstänger och grabbarna bar upp grejer till vindsförrådet. Det blev rätt sent innan vi åkte hemåt men vi skulle äta hemma hade vi bestämt. Tog en tur in till syrrans man på vägen. Han hade båda grabbar och barnbarnet där. Skönt! Vi ville inte störa för mycket just då, men det blev ändå så att vi pratade en bra lång stund. Det är mycket för honom nu, man hör att tankarna fladdrar hit och dit åt alla håll och kanter. Jag lovade att följa med till begravningsbyrån. Han ska ringa till veckan. Känns helt surrealistiskt, men det måste ju göras. Kan fortfarande inte greppa vad som hänt... Jag fick tillbaka min onepiece son hon lånat eftersom hon frös så mycket. Och så fick jag klänningen jag precis köpt till henne, den hon blev så glad över. Det är bittert. Den skulle hon ju mysa i nu på hösten och senare i vinter. Nu får jag bära den i hennes ställe.

Resan hem var hemsk. Det regnade, var mörkt och dessutom dimmigt. Stundtals såg man knappt vägen. Det tog längre tid än vanligt att åka hem. Vi beställde indiskt från Indian Palace på vägen och hämtade upp det. Jag var slut på kvällen. Har tänkt för mycket. Vi tittade på film i biorummet och åt citronfromage.