Berg och dalbanan

Gårdagen var en riktigt jobbig dag. Ledsamheten från söndagen var kvar. Jag grät lite av och till och pratade länge med mamma på kvällen. Skönt att kunna prata med någon som förstår hur man känner eftersom hon genomgår precis detsamma som jag. Lars är ett bra stöd, all cred till honom för det, men det är helt omöjligt att förstå på riktigt hur det känns om man inte själv upplevt det.

Idag har tvärt om varit en riktigt bra dag. Jag har varit glad. Känt mig nästan som vanligt. Livet är verkligen en berg och dalbana.

Jag och Lars i Venedig