Att blogga på ett personligt plan

Varför skriver man i en blogg? Ja det vete fåglarna. Jag började iallafall fall när jag blev sjuk. Jag hade dels behovet att skriva av mig, att diskutera med mig själv liksom, och dels att på sätt och vis kunna föra dagbok över vad som hände. Mina nära och kära kunde dessutom läsa hur det var med mig. Jag har aldrig känt att jag skriver för utelämnande. Har aldrig skrivit något hemligt eller sånt jag inte kunnat stå för i verkligheten. En lagom balans. Men vad som är lagom beror ju på vem du talar med. Vissa kanske tycker att det är för personligt att skriva om min syster som jag gör, men för mig är det en kärleksakt att skriva om henne. Ett Minnesmärke. Hon är en integrerad del av mig, född bara 13,5 månader efter mig. Hon har alltid funnits i mitt liv även om vi levt väldigt olika liv och inte kunnat träffas så ofta som jag (och hon) velat. Helst hade jag ju sett att vi bott nära varandra så man bara kunnat pipa in på en kopp kaffe. Att skriva om hennes död är en del av livet, hur konstigt det än låter. I min värld är det helt naturligt att skriva om smärtan den innebär. Jag hoppas ingen tar illa upp.

Vem är intresserad att läsa om mitt helt vanliga liv då? Det vet jag inte och har egentligen inget behov av att veta. Det är ju såklart trevligt att nån följer bloggen och om nån vill ge sig till känna så varsågod 😉 Jag är ny på den här bloggportalen och har inte riktigt satt mig in i hur den funkar, men man kan bli medlem?! Ja vi får se hur det blir med det. Jag bloggar på!