18 hål frestar på!

Idag har vi gått vår första 18-håls runda på Öjestrand. 5 timmar och 19 000 steg senare så är vi helt slut som artister!

Det började sisådär med lätt regn och kraftig blåst. Det var svinkallt och jag hade underställ, tjock tröja, jacka och Lars extrajacka på mig. Och mössa och halsduk. Men man blir ju fort varm när man går så Lars jacka åkte av rätt fort. Öjestrand är väääldigt kuperad så man får sig ett rejäl träningspass. Man måste ju hålla tempo också så inte bollen bakom kommer ikapp en. Det gick skitdåligt första hålen, en katastrof. Sen gick det hyfsat och dåligt om vartannat. Sjukt ojämnt spelat. Jag vet att jag är extrem som förväntar mig att lära mig slå jämnt på en gån, men det är så frustrerande att inte fatta varför det går bra ena slaget och skitdåligt nästa slag fast man tycker att man slår likadant. Grrrr!

Efter nio hål hann vi slänga i oss fika. Det behövdes! Kaffe och macka. Vi hade med banan och proteinbars och vatten också som vi intog medans vi gick mellan hålen.

Det blev äntligen lite bättre väder! Det slutade blåsa så hårt och solen tittade fram mellan molnen.

Öjestrand är en härlig bana, utmanande, men härlig. Och vacker. Jag förlorade två bollar i vattenhinder. De första bollar jag förlorat under min korta tid som golfare faktiskt. Det var två av mina favoriter, orangea bollar. Typiskt!

När sista hålet kom var jag väldigt nöjd. Inte med mitt spel utan att det var klart. Jag var så himla mör i kroppen.

Öjestrand kan ha den allra vackraste utsikten från 18:e hålet.... och NU skiner solen från blå himmel minsann! Det skulle den ju göra från klockan fyra (vi var klar strax efter åtta!)

Det var så man släpade sig ur bilen när vi kom hem. Vi slappnade av och lät våra ömma muskler masseras i spa-badet. Sällan har det känts skönare än den här gången, det kan jag lova!